Doris

Publicerad: 21-07-2011

Katten Doris kom till Smådjurskliniken för avlivning. Hon kom inte överens med familjens andra katt och något annat alternativ verkade inte finnas...

Som veterinär kan man rädda djur från döden på fler än ett sätt. I just det här fallet var det inte något medicinskt kunnande eller kirurgiska färdigheter som gjorde att en liten katt undgick döden med blotta förskräckelsen, utan det var egentligen bara att rätt person råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Och en mycket söt katt med stora, förskräckta ögon som stirrade ut ur en transportbur.

För att ta historien från början så händer det att vi får in friska djur för avlivning. I möjligaste mån försöker vi undvika den situationen och brukar ibland hänvisa till djurskyddsföreningen som kan hjälpa till med omplacering, men ibland sker detta ändå. Just den dagen då jag blev med katt var en sådan dag. En dräktig katthona hade blivit inlämnad för avlivning, djurägaren hade inte lyckats omplacera henne och hon var fullt frisk men kom inte överens med djurägarens äldre katt. Det hela var betalt och djurägaren hade åkt hem.

När jag tittade in i buren satt där en liten katt, precis en sådan som jag hade tänkt mig att vi skulle ha, med ögon som en liten uggla. Det blev plötsligt panik, kanske jag skulle ta katten? Klinikpersonal sprang ut på parkeringen men djurägaren hade hunnit åka, och gick inte att nå under hela dagen. Min sambo är en stor kattvän och vi har länge pratat om katt, men väntat på att den rätta katten skulle dyka upp, och det här var nog den! Att avliva katten bara för att jag inte kunde få tag på djurägaren kunde jag bara inte, så katten fick följa med hem över natten, jag måste ju dessutom testa om hon kunde tänkas komma överens med hund eftersom vår terrier Fanta redan hör till familjen. Natten gick utan några större problem, och dagen efter ringde jag djurägaren och berättade att katten inte var död, och att vi gärna tog över henne om det var okej, vilket tur nog bara ledde till glädjetårar.

Att katten, som senare fick namnet Doris, var dräktig var det inga tveksamheter om. Den största kattmagen jag sett bar hon runt på och man märkte att hon var märkbart trött och tung. Vi väntade och tänkte att nu kan det inte vara långt kvar och efter 5 dagar var det dags, 6 små kattungar föddes och hon har sedan dess skött dem prickfritt. Fanta är extramamma och tvättar och håller koll på ungarna och Doris har gjort sig hemmastadd. Så idag är det fullt upp hemma, kattungarna är drygt 4 veckor och börjar leva rövare i bostaden, men Doris bara njuter av sitt nya liv och verkar hittills ha ett outtröttligt tålamod med de små! En blir kvar hos oss och det verkar inte vara några större svårigheter att hitta hem till de andra, de släktas ju på mor och har stora fina ögon!