AVMASKNINGSRUTINER FÖR HUND

Man bör alltid välja ett så "smalt" avmaskningsmedel som möjligt, för att undvika resistensutveckling hos inälvsparasiterna. Om man är osäker på vilken typ av parasit hunden är infekterad med, kan man skicka ett avföringsprov för analys. De flesta avmaskningsmedlen är receptfria och kan köpas på apoteket.
 
Spolmask

Hundvalpar har nästan alltid spolmaskar - de smittas av sin mamma (i livmodern och via mjölken), hur väl avmaskad hon än är.
Vuxna hundar, som inte äter rått slaktavfall, rått kött eller rå fisk har sällan andra inälvsparasiter än spolmask. De smittas när de får i sig ägg och larver från miljön.
 
Hundar har sällan symtom av spolmaskarna, men vid kraftig infektion - framför allt hos valpar - kan man se dålig tillväxt, avmagring, dålig pälskvalitet och diarré.
Trots regelbunden avmaskning kan man aldrig eliminera alla spolmaskar hos en individ, men man kan hålla antalet spolmaskar nere. Detta är viktigt, eftersom spolmasklarver i sällsynta fall kan smitta människa och ge upphov till skador i olika organ. Det är framför allt barn som kan drabbas, om de äter jord eller sand med spolmasklarver i.

Avmaskning
Valpar avmaskas vid  4, 6, 8, 10 och 12 veckors ålder samt vid 6 månaders ålder. Tiken avmaskas samtidigt med valparna. Vuxna hundar behöver inte avmaskas rutinmässigt.

Bandmask

Bandmask kan ses hos hundar som äter rått slaktavfall, rått kött eller rå fisk samt hos hundar som vistats utomlands. Den bandmask som finns på kontinenten (dvärgbandmask) kan smitta till människa via hundens avföring. Det är en ytterst allvarlig och svårbehandlad sjukdom hos människa, som leder till att vätskefyllda blåsor bildas i inre organ, även hjärnan.
 
Bandmaskinfektioner hos hundar är ofta symtomfria - det enda som ses är maskarna i pälsen runt analöppningen eller i avföringen (ser ut som tillplattade risgryn) och ibland klåda runt anus.
Avmaskning
Normalt räcker det med en engångsbehandling med Droncit, Drontal comp eller Milbemax (de senare har även effekt mot spol-, hak- och piskmask).

 
Avmaskning dräktiga tikar och valpar
 
Avmaska inte före 40 dagars dräktighet, pga risk för foderskador.
Från och med 40e dräktighetsdygnet kan man avmaska dagligen till och med 14 dygn efter valpning och på sätt hindra att valparna smittas av mamman. Annars bör valparna (och tiken) avmaskas sammanlagt 5 gånger med 2 veckors intervall efter andra levnadsveckan.
Hos vuxna friska hundar ligger spolmasken helt inaktiv inkapslad i kroppsvävnaderna och därmed oåtkomligt för de flesta sorters maskmedel. Därför är det ofta onödigt att avmaska fullt friska hundar om de inte vistas i riskmiljöer, tex kennlar, eller äter andra hundars avföring.
Hos sjuka hundar och hos dräktiga tikar aktiveras masken och på så sätt smittas de flesta valpar som föds om inte tiken blev ordentligt avmaskad (enligt ovan) när hon var valp.
 
 

AVMASKNINGSRUTINER FÖR KATT

Man bör alltid välja ett så "smalt" avmaskningsmedel som möjligt, för att undvika resistensutveckling hos inälvsparasiterna. Om Du är osäker på vilken parasit katten är infekterad med, rådgör med oss. De flesta avmaskningsmedlen är receptfria och kan köpas på apoteket.

Spolmask

Kattungar har alltid spolmask - de smittas av sin mamma när de diar, hur väl avmaskad hon än är.
 
Vuxna katter har sällan symtom av spolmask, men vid kraftig infektion - framför allt hos kattungar - kan man se dålig tillväxt, avmagring, dålig pälskvalitet och diarré.
Trots regelbunden avmaskning kan man aldrig eliminera alla spolmaskar hos en individ, men man kan hålla antalet spolmaskar nere. Detta är viktigt, eftersom spolmasklarver i sällsynta fall kan smitta människa och ge upphov till skador i olika organ. Det är framför allt barn som kan drabbas, om de äter jord eller sand med spolmasklarver i.
Avmaskning
Kattungar avmaskas med tex Mirrix pasta vid  2, 4, 6, 8 och 10  veckors ålder och sedan vid 6 månaders ålder. Modern avmaskas samtidigt med ungarna.

Bandmask

Bandmask ses hos utekatter som tar bytesdjur samt hos katter som får rått slaktavfall, rått kött eller rå fisk.
Ofta är katter med bandmask symtomfria. Det enda som brukar märkas är maskarna i avföringen eller att de fastnat i pälsen i baken (ser ut som rörliga tillplattade risgryn). Katter som är ute bör avmaskas mot bandmask var tredje till var fjärde månad. 
Avmaskning
Det räcker med en endagsbehandling med Droncit alternativt Drontal, Milbemax eller Profender (de tre senare har även effekt mot spol- och hakmask och de två senare är receptbelagda). Profender är inte en tablett utan ett spot on-preparat som droppas i nacken och sugs in i kroppen via huden.
 

 
 
 

DIET VID AKUT MAG-/ TARMKATARR HOS HUND

 

OBS! Se till att hunden får i sig tillräckligt med vätska. Varje förlorad mängd vätska via kräkning eller diarré bör ersättas med minst lika stor mängd vätska, dvs 1/4-1 dl vätska efter varje avföringstillfälle (vid kraftiga kräkningar/diarré kan det behövas upp till 1 dl vätska/kg kroppsvikt och dygn).

 

Ge Canikur eller Diarsanyl (oral pasta) enligt anvisning på förpackningen. Dessa är dietiska fodertillskott som innehåller ämnen som skyddar tarmväggen, tar bort skadliga bakterier och substanser från tarmen, ger extra energi samt återställer salt- och vätskebalansen. Du kan köpa Canikur och Diarsanyl hos oss och på apotek.

 

Hunden ska ha fri tillgång till vatten, dock ej vid intensiva kräkningar, då ransoneras vattnet/vätskeersättningen i små portioner ca 1 g/timme.

 

Vid kraftig diarré/kräkningar och då inte Canikur eller Diarsanyl kan ges, ges istället Sempers vätskeersättning/ Nutrisal/ Osmosal, Royal Canins Rehydration Support eller hemmagjord vätskeersättning (½ liter ljummet vatten, 1 msk druvsocker/honung, ½ tsk salt, 1 krm bikarbonat/bakpulver) i stället för eller som komplement till vatten.

 

Diet

Ta bort den vanliga maten och ge istället dietmat.T.ex. 2 delar välkokt ris eller blötlagt puffat (osockrat) ris+ en del lättsmält magert kött/fisk/mjölkprodukt t.ex. kokt hackat kycklingkött, nötfärs, sej eller grynost.

 

Alternativt kan man ge ett lättsmält dietfoder såsom Hill's I/D eller Waltham Royal Canins Intestinal eller Digestive Low Fat som finns som både burk och torrfoder. Dessa foder är veterinärordinerade dietfoder som inte finns i vanliga zoobutiker men de finns att köpa i vår butik.

 

Dieten ges i småportioner flera gånger/dag under 3-7 dagar eller tills avföringen normaliserats.

 

När hunden inte haft kräkningar eller diarré på ett dygn, övergår man successivt till den normala dieten, dvs blanda normalfoder i risdieten.

 

Man får gärna komplettera med probiotika, dvs mikroorganismer som är gynnsamma för tarmsystemet, t.ex Tehobact pulver, Gefilusprodukter, Lactophilus pulver, Pan-Acido kapslar, Stomax pulver.

 

OBS! Kontakta oss om dieten inte har effekt inom 1-2 dygn, om hunden är slö, har feber, blodiga kräkningar eller blodig diarre.

 
 

 

DIET VID AKUT MAG-/ TARMKATARR HOS KATT

 

OBS! Se till att katten får i sig tillräckligt med vätska. Varje förlorad mängd vätska via kräkning eller diarré bör ersättas med minst lika stor mängd vätska, dvs 1/4-1 dl vätska efter varje avföringstillfälle (vid kraftiga kräkningar/diarré kan det behövas upp till 1 dl vätska/kg kroppsvikt och dygn).

 

Ge Canikur granulat eller Diarsanyl (oral pasta) enligt anvisningarna på förpackningen. Canikur och Diarsanyl är dietiskta fodertillskott som innehåller ämnen som skyddar tarmväggen, tar bort skadliga bakterier och substanser från tarmen, ger extra energi samt återställer salt- och vätskebalansen. Du kan köpa Canikur och Diarsanyl hos oss och på apotek.

 

Katten ska ha fri tillgång till vatten, dock ej vid intensiva kräkningar, då ransoneras vattnet/vätskeersättningen i små portioner ca 1 g/timme.

 

Vid kraftig diarré/kräkningar och då inte Canikur eller Diarsanyl kan ges, ges istället Sempers vätskeersättning/ Nutrisal/ Osmosal, Royal Canins Rehydration Support eller hemmagjord vätskeersättning (½ liter ljummet vatten, 1 msk druvsocker/honung, ½ tsk salt, 1 krm bikarbonat/bakpulver) i stället för eller som komplement till vatten.

 

Diet:

Den vanliga maten tas bort och i stället ges följande diet:

1 del välkokt ris eller blötlagt puffat (osockrat) ris + 1 del kokt skinnfri kyckling, kokt mager fisk eller grynost.

Alternativt kan man ge ett lättsmält dietfoder såsom Hill's I/D eller Waltham Royal Canins Intestinal eller Digestive Low Fat som finns som både burk och torrfoder. Dessa foder är veterinärordinerade dietfoder som inte finns i vanliga zoobutiker men finns att köpa i vår butik.

Dieten ges i småportioner flera gånger/dag under 3-7 dagar eller tills avföringen normaliserats.

 

När katten inte haft kräkningar eller diarré på ett dygn, övergår man successivt till den normala dieten, dvs blanda normalfoder i risdieten.

 

Man får gärna komplettera med probiotika, dvs mikroorganismer som är gynnsamma för tarmsystemet, t.ex Tehobact pulver, Gefilusprodukter, Lactophilus pulver, Pan-Acido kapslar, Stomax pulver.

 

OBS! Kontakta oss om dieten inte har effekt inom 1-2 dygn, om katten är slö, har hög feber eller blodiga kräkningar eller diarréer.
 
 
 

Syftet med kennelklubbarnas antidopingreglementet är att endast friska hundar ska delta i tävlingar och utställningar, medan sjuka och konvalescenter ska vila hemma tills de har tillfrisknat. Ett annat syfte är att tävlingarna ska vara hederliga, opartiska och rättvisa.

 

Den person som ansvarar för hunden (hundens ägare eller avtalsenlig ägare) svarar alltid för att hunden inte deltar i utställningar eller tävlingar när den är sjuk och/eller under medicinering och inte heller under den karenstid läkemedlen påkallar eller under den tid läkemedlen eller resterna av dessa inte har avgått från hundens kropp.

Karenstiden efter medicineringen räknas från den dag då läkemedlet sist gavs. Speciellt efter större åtgärder är det skäl att hundägaren rådslår med veterinären om när hunden åter kommer att vara tävlingsduglig.

 

Karenstiderna uppdateras kontinuerligt så det är viktigt att kontrollera den senaste informationen på Kennelklubbens webbsidor.

 

http://www.kennelliitto.fi/SWE/evenemang/antidoping/etusivu.htm(Finska kennelklubben)

http://kennet.skk.se/skk/?id=718&sprak=sv(Svenska kennelklubben)

 

Exempel på karenstider:

Då vaccin gått ut och ny vaccination gjorts: 14 dygn

Antibiotika (injektion/via munnen): 7 dygn

Smärtstillande läkemedel, t.ex. Rimadyl: 28 dygn

Antibiotika/kortison på hud, ögon, öron: 7 dygn

Kortikosteroider (”kortison”), omfattar preparat mot ormbett: 14 dygn

Allmänna anestetika (sövning): 28 dygn

Lugnande medel (sedering): 28 dygn (i vissa fall 7 dygn)

Uppskjutande av löptid samt kemisk kastration: 6 månader

Naturläkemedel, homeopatläkemedel: 14 dygn

 

Observera att reglerna i Finland (inte Sverige) även gäller efter sedering/sövning i samband med höftledsröntgen.

 

För hundar som ständigt medicineras, t.ex. vid epilepsi, hypotyreos, kan man söka dispens.
 

  

FÖREBYGGANDE TANDVÅRD HOS HUND

 

Problem med tänderna är mycket vanligt hos hund. Det börjar med plack - mjuka beläggningar av bakterier på tänderna (det ser ut som en gul hinna). När dessa förkalkas, bildas tandsten - en hård, skrovlig, brunaktig beläggning. Om detta inte åtgärdas, orsakar det dålig lukt, tandköttsinflammation och på sikt tandlossning. Detta är obehagligt och smärtsamt för hunden och bör åtgärdas så fort som möjligt.

 

Infektion i tandköttet kan också sprida sig till inre organ och där orsaka skador. Hundar med hjärtsjukdom är speciellt utsatta för detta.

 

Några sätt att förbättra Din hunds munhygien

 

1. Regelbunden tandborstning - helst dagligen, men 2-3 gånger/vecka är bättre än ingen gång- är det bästa sättet att förebygga sjukdomar i tänder och tandkött. Det är lika viktigt att vänja valpen vid tandvård som kloklippning och pälsvård. Använd speciell ezymatisk tandkräm avsedd för djur.

 

2.Tuggmotion - Ge Din hund regelbundet tuggben, hårda kex och rejäla tuggleksaker. Det finns tuggprodukter som är behandlade med samma enzymer som finns i tandkrämen och som effektivare motverkar tandstensbildning.

 

 3. Foder - Torrfoder som ges torrt är mycket bättre för tänderna än blötlagt torrfoder och burkmat. För hundar med snabbt återkommande tandproblem kan man ge vanligt butiksfoder med särskild anpassning för hundar med lindriga tandproblem, tex Hill's Oral Care eller Waltham Royal Canin Dental&Skin och till hundar med allvarligare tandproblem finns veterinärordinerade specialfoder tex Hill's t/d, eller Waltham Royal Canin Dental, dessa foder har en mekaniskt rengörande effekt på tänderna.

 

3. Kosttillskott. Plaque Off är ett algpulver som strös på maten och som motverkar tandstensbildning, eller gör befintlig tandsten mjukare och därmed lättare att avlägsna, samt förhindrar dålig andedräkt.

 

3. Desinficerande preparat tex Virbac Hexarinse och Parodongyl ordineras av veterinär när tandköttet har blivit inflammerat.

 

Titta Din hund i munnen regelbundet. Var uppmärksam på beläggning på tänderna, rodnad i tandköttet, skador på tänderna och dålig andedräkt. Vid något/några av dessa symtom, bör Du kontakta veterinär för att få det åtgärdat.

 

Medelålders och äldre hundar, framför allt av småväxta samt trubbnosiga raser, kan behöva få tandstenen avlägsnad 1-2 gånger/år.

 

I Smådjursklinikens butik har vi många olika tandvårdsprodukter.

 
 

  

  

Problem med tänderna är mycket vanligt hos katt. Det börjar med plack - mjuka beläggningar av bakterier på tänderna (det ser ut som en gul hinna). När dessa förkalkas, bildas tandsten - en hård, skrovlig, brunaktig beläggning. Om detta inte åtgärdas, orsakar det dålig lukt, tandköttsinflammation och på sikt tandlossning.

 

Hos katter med eftersatt munhygien är det dessutom vanligt med en kariesliknande tandsjukdom, FORL. Den drabbar tändernas sidoytor, och inte tuggytorna som hos människa. Den börjar ofta under tandköttskanten, där den kan vara svår att se, och sprider sig sedan ut över tanden. Detta är mycket smärtsamt för katten och leder till slut till att tandens krona fräts sönder och lossnar, medan rötterna oftast sitter kvar.

 

Infektion i tandköttet kan också sprida sig till inre organ och där orsaka skador.

 

Några sätt att förbättra Din katts munhygien

 

1. Regelbunden tandborstning - helst dagligen, men 2-3 gånger/vecka är bättre än ingen gång- är det bästa sättet att förebygga sjukdom i tänder och tandkött. Det är viktigt att börja vänja kattungen redan från liten, så den tidigt lär sig acceptera att man gnuggar den i munnen. Man skall använda speciell ezymatisk tandkräm avsedd för djur.

 

2. Foder - Torrfoder är mycket bättre för tänderna än burkmat. Till katter med snabbt återkommande tandproblem, framför allt raskatter och trubbnosiga katter, kan man ge vanligt butiksfoder med särskild anpassning för katter med lindriga tandproblem, tex Hill's Oral Care och till katter med allvarligare tandproblem finns veterinärordinerade specialfoder tex Hill's t/d, eller Waltham Royal Canin Dental Care, dessa foder har en mekaniskt rengörande effekt på tänderna.

 

3. Kosttillskott. Plaque Off är ett algpulver som strös på maten och som motverkar tandstensbildning, eller gör befintlig tandsten mjukare och därmed lättare att avlägsna, samt förhindrar dålig andedräkt.

 

3. Desinficerande preparat tex Virbac Hexarinse och Parodongyl ordineras av veterinär när tandköttet har blivit inflammerat.

 

I Smådjursklinikens butik har vi många olika tandvårdsprodukter.

 

Titta Din katt i munnen regelbundet. Var uppmärksam på beläggning på tänderna, rodnad i tandköttet, skador på tänderna och dålig andedräkt. Vid något/några av dessa symtom, bör Du kontakta veterinär för att få det åtgärdat.

 

Medelålders och äldre katter, framför allt raskatter och trubbnosiga katter, kan behöva få tandstenen avlägsnad 1-2 gånger/år.

 
 
 

KASTRERING och "STERILISERING"  AV KATT

Katter ska kastreras i samband med eller strax innan könsmognaden, mellan ca 6 och 10 månaders ålder, beroende på vilken tid på året de är födda.
 
Könsmogna hankatter brukar bli oroliga, jamar och vill ut, urinen luktar starkare och de kan också börja urinmarkera på oönskade ställen.
Operationen innebär att testiklarna tas bort och katten förlorar då sin könsdrift.

 

Honkatter är könsmogna från sitt första löp. När en katt löper brukar hon jama mycket, de "bjuder ut sig" genom att stryka sig mot sin ägare och svanka rygg. Katter löper oftast ca 1 vecka, har uppehåll i 2 veckor och löper sedan igen.
Operationen som felaktigt brukar kallas för "sterilisering"  innebär att äggstockar och livmoder tas bort och katten kommer då inte att löpa mer.

 

Kastrerade katter går lätt upp i vikt, så det kan vara klokt att ge katten ett foder med minskat kaloriinnehåll efter kastrationen, i vår butik har vi olika sorters foder för olika behov. Vuxna katter skall inte ha fri tillgång till foder, vare sig burkmat eller torrfoder.

 

Varför ska man låta kastrera sin katt?

Okastrerade katter, framför allt hankatter, vandrar mycket längre sträckor än kastrerade katter och löper därför större risk att råka ut för olyckor eller att springa bort. De försvarar också sitt revir mer och hamnar därför ofta i slagsmål med andra katter. I samband med parningar och slagsmål riskerar de att få eller föra över smittsamma sjukdomar. En kastrerad katt lever därför ofta längre än en okastrerad katt.
 
Många tror att honkatter måste ha en kull kattungar innan de kastreras. Det stämmer inte! Dessutom finns det ett sådant överskott av kattungar, att många av dem avlivas på grund av att man inte hittar ett nytt hem åt dem. Bland de värsta uppgifter en veterinär har, är att avliva fullt friska djur, särskilt om det är unga djur!
 
Därför rekommenderar vi alltid att man låter kastrera sin katt, för kattens egen skull. 

 

P-piller till katt

P-piller innehåller ett hormon som gör att katten inte löper. Det ska ges 1 gång i veckan, alltid på samma veckodag. En del katter, framför allt raskatter, måste få p-piller lite oftare för att inte löpa. P-pillren måste ges under hela kattens liv, för katter kommer inte in i klimakteriet - de löper hela livet. 
 
Katten ska ha löpt en gång innan man påbörjar behandlingen. Det är mycket viktigt att man vet säkert att katten inte är dräktig, när man ger det första pillret. Skulle katten vara det, kan hon få problem vid förlossningen om hon får p-piller.
 
Eftersom p-pillren innehåller hormon och ska ges under kattens hela liv, finns det risker för biverkningar. En del katter kan få livmoderinflammation. P-pillren kan också stimulera tillväxten av juvertumörer, vilket är allvarligt, eftersom de flesta juvertumörer hos katt är elakartade.
 
Därför är det mycket bättre för katten (och även för plånboken, om man slår ut kostnaden för p-piller på flera år) att låta kastrera sin honkatt!
 
Katter som fått en kull ungar kan börja löpa och därmed bli dräktiga igen redan några veckor efter förlossningen. Om katten ska behålla sina ungar, börjar man ge p-piller 2 veckor efter förlossningen. Om man låter avliva kattungarna, börjar man med p-piller direkt efter förlossningen.

 

 

 

VACCINATION

 

Generellt gäller att alla djur som skall vaccineras bör var friska och avmaskade.

 

Vaccinationsrutiner för katt

 

Kattpest

 

Kattpest är en mycket smittsam virussjukdom som alla katter bör vaccineras mot.

Sjukdomen är allvarlig, med diarré och kräkningar samt ibland nedsatt immunförsvar och kan många gånger leda till döden, även om katten intensivbehandlas på klinik.

 

Kattsnuva

Kattsnuva är en samling av olika virus som kan ge förkylningssymtom, ögoninfektioner och sår i munnen hos katter. Sjukdomen är inte dödlig, men katterna kan bli rejält sjuka och de kan få problem med återkommande luftvägsinfektioner.

 

På Smådjurskliniken använder vi ett vaccin som innehåller komponenter mot både kattpest och kattsnuva. 

 

Grundvaccination: Kattungar 2 gånger med 3-4 veckors intervall från 12 veckors ålder efter att de avmaskats minst en gång (se avsnittet om avmaskning).

 

Revaccination: Ett år efter grundvaccinationen och därefter vart annat år (kattsnuva ev varje år, kattpest ev vart tredje år) livet ut. Observera att även innekatter bör vaccineras, på grund av att viruset är så smittsamt.  

 

Rabies

Ges till katter som skall resa eller delta i utställningar.

Grundvaccination: Rabiesvaccin ges till katt vid 16 och 20 veckors ålder.

Revaccination: Ett år efter grundvaccination och därefter vartannat år.

 
 

Vaccinationsrutiner för hund

Allmänt

Valpsjuka, HCC (smittsam leversjukdom) och parvo (kallades förut hundpest) är numera ovanliga sjukdomar i Finland. Detta tack vare att de flesta hundar blir effektivt vaccinerade mot dessa sjukdomar. Däremot skall man inte tro att sjukdomarna är utrotade och det är därför mycket viktigt att upprätthålla det goda vaccinationsskyddet hos våra hundar, framför allt nu då det blir allt vanligare att man reser över gränserna med sin hund inom EU.

 

Valpsjuka + HCC

 

Grundvaccination: Valpar 2 gånger med 4 veckors intervall vid 12 och 16 veckors ålder efter att de avmaskats minst en gång (se avsnittet om avmaskning).

Revaccination: Ett år efter grundvaccinationen och därefter vart tredje år.

 

Parvo

 

Ingår i alla standardvacciner. Vid särskild risk för smitta kan man vaccinera mot parvo skilt, tex i Sverige vaccineras valpar ofta vid 8 veckors ålder före leverans. Ibland kan det vara motiverat att vaccinera mot parvo årligen.

 

Kennelhosta

 

Vaccination rekommenderas till hundar som träffar många andra hundar, t.ex. på utställning eller vid träning / tävling, samt till hundar som vistas i kennel eller på hundpensionat. Även detta vaccin kan ges skilt och årligen.

 

När man vaccinerar hunden mot valpsjuka väljer man om man vill ha med eller utan kennelhosta.

 

Rabies

Ges till hundar som skall resa eller delta i tävlingar och utställningar.

Grundvaccination: Rabiesvaccin ges till hund vid 16 och 20 veckors ålder.

Revaccination: Ett år efter grundvaccination och därefter vartannat år.

 
 
 

ÅKSJUKA

 

En del hundar, framför allt valpar blir åksjuka vid bilåkning. Oftast försvinner problemet när hunden blir äldre, men ibland kvarstår åksjukan livet ut.

 

Ett sätt att försöka komma till rätta med åksjuka hos valpar är att ta korta bilturer som slutar med något positivt, t.ex. en skogspromenad. Detta kan många gånger räcka, men tar ofta flera månader innan det har effekt. Vuxna hundar behandlar man ofta med olika typer av lugnande medel.


En metod för att åtgärda åksjuka är att använda sig av DAP, som är ett syntetiskt framställt feromon (doftämne). DAP är hundens lugnande feromon och påverkar hunden så att den känner sig trygg och harmonisk, men har ingen sederande effekt och påverkar därför inte hundens medvetandegrad. Spraya hundens plats i bilen strax före avfärd, innan hunden får hoppa in i bilen. Effekten kan sitta i upp till 6-12 timmar och sprayningen upprepas vid behov.

 

Om åksjukan är kraftig kan det behövas läkemedel, kontakta kliniken.

 


 

 

ÖVERVIKT HOS HUND

 

Övervikt är ett mycket vanligt problem hos våra hundar.

 

Redan en lätt övervikt leder till försämrad livskvalitet för hunden – den får svårare att röra sig, svårare att hålla sig ren och tål värmen på sommaren sämre. Övervikt ökar också belastningen på rygg och leder, med risk för förslitningsskador på sikt. Överviktiga hundar med samtidig hjärtsjukdom riskerar dessutom att hamna i hjärtsvikt tidigare, eftersom hjärtat påfrestas extra av hundens övervikt.

 

Sjuklig fetma, det vill säga mer än 15% av hundens idealvikt medför risk för hunden att drabbas av en rad olika följdsjukdomar:

 

Diabetes mellitus (sockersjuka)

 

Rygg- och ledproblem

Varje hekto övervikt innebär en ökad belastning på rygg och leder, framför allt hos den äldre hunden som kanske redan har ledförändringar och en försämrad muskelstyrka.

 

Andningsbesvär

Vid övervikt lagras överflödigt fett även i bröst- och bukhåla, vilket ger ett minskat utrymme för lungornas arbete. Hunden får sämre ork och blir fortare andfådd. Dvärghundar som är överviktiga kan dessutom få en mycket besvärlig hosta som beror på att luftstrupen kollapsar.

 

Orsaker till övervikt

 

För mycket mat – Observera att detta inkluderar alla eventuella smakbitar hunden får.

För lite motion.

Kastrering – Kastrerade hundar har lättare för att bli överviktiga på grund av minskad ämnesomsättning och ökad aptit.

Ålder – Äldre djur rör sig ofta mindre och gör därför av med färre kalorier.

Medicinska sjukdomar – Vissa medicinska sjukdomar medför sjuklig övervikt, t.ex. nedsatt produktion av sköldkörtelhormon, så kallad hypothyreos.

 

Hur ser man att hunden är överviktig?

 

På en överviktig hund känner man inte revbenen tydligt. Hunden har ingen tydlig midja. Överviktiga hundar är ofta mer ovilliga att röra sig och blir lättare andfådda.

 

Om Du är osäker på Din hunds vikt är Du välkommen att komma in med hunden för gratis vägning och kontroll hos någon av våra kostrådgivare.

  

Viktminskningsprogram

 

Om Din hund behöver gå ner i vikt rekommenderar vi ett bantningsfoder som har en högre andel osmältbara fibrer, vilket ger bättre mättnadskänsla.

Våra kostrådgivare hjälper Dig att upprätta ett viktminskningsprogram som är speciellt anpassat efter Din hunds behov. Du får ett diagram med hundens nuvarande vikt och önskvärd målvikt och vi rekommenderar att Du kommer in med hunden för regelbundna kontrollvägningar, så vi kan följa upp viktminskningen. Detta hjälper vi Dig med kostnadsfritt.

 
 
 

 

ÖVERVIKT HOS KATT

 

Övervikt är ett mycket vanligt problem hos våra katter.

 

Redan en lätt övervikt leder till försämrad livskvalitet för katten – den får svårare att röra sig, svårare att hålla sig ren och tål värmen på sommaren sämre. Övervikt ökar också belastningen på rygg och leder, med risk för förslitningsskador på sikt. Överviktiga katter med samtidig hjärtsjukdom riskerar dessutom att hamna i hjärtsvikt tidigare, eftersom hjärtat påfrestas extra av kattens övervikt.

 

Sjuklig fetma, det vill säga mer än 15% av kattens idealvikt (på en normalstor katt motsvarar detta endast 600 g!) medför risk för katten att drabbas av en rad olika följdsjukdomar:

 

Diabetes mellitus (sockersjuka)

Det är så gott som uteslutande överviktiga katter som drabbas av diabetes. Framför allt katter som väger mer än 6 kg är i riskzonen.

 

Rygg- och ledproblem

Varje 100 g övervikt innebär en ökad belastning på rygg och leder, framför allt hos den äldre katten som kanske redan har ledförändringar och en försämrad muskelstyrka.

Andningsbesvär

Vid övervikt lagras överflödigt fett även i bröst- och bukhåla, vilket ger ett minskat utrymme för lungornas arbete. Katten får sämre ork och blir fortare andfådd.

 

Urineringsproblem

Svårigheter att urinera, urinering utanför kattlådan, blod i urinen, urinstenar eller kristaller i urinen är ganska vanliga problem hos katt. Risken att drabbas av dessa sjukdomar ökar kraftigt vid övervikt.

 

Orsaker till övervikt

 

För mycket mat – Observera att detta inkluderar alla eventuella smakbitar katten får. De flesta katter klarar inte att reglera sitt kaloriintag själva om de har ständig tillgång till mat. Med andra ord katter skall inte ha fri tillgång till vare sig burk- eller torrfoder, utan de mår bäst om de utfodras vid regelbundna tider, tex frukost och middag, på så sätt undviker man också det alltför vanliga problemet att katten ständigt tigger mat.

För lite motion. Glöm inte att leka med katten även när den blivit vuxen.

Kastering – Kasterade katter har lättare för att bli överviktiga på grund av minskad äm